Betyg: 4 monument
Vad är egentligen sant när det uppenbarar sig att den en levt tillsammans med ett helt liv plötsligt är en annan än den hon utgivit sig för att vara? Katrine, barnhemsbarn från DDR, vet svaret. Ingenting i hennes liv tillsammans med maken Bjarte, dottern och dotterdottern är lögn, och ändå är hon inte den som hon hela sitt vuxna liv har sagt att hon är. Katrine är stasi-agent i Norge och när muren faller hinner hennes egen historia ikapp henne.
Det här är en spännande film om vad som händer med människor när en livslögn avslöjas. Det är också en fin skildring av människors försök att älska varandra. I Katrines mammas (Liv Ullmans) ansikte kan vi se alla de känslor som väcks - undran, längtan, ilska, sorg, kärlek. Och det är en vacker film, inspelad i och omkring Bergen i Norge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag önskar att ett annat slut hade varit möjligt, ett där de anhöriga såg att vissa bitar ändå var sanning och inte en lögn. Kanske omöjligt, men önska kan man ju få. Att se Linn Ullman så gammal var underligt. Alla mina synintryck av henne är att hon är ung och slät. Det var hon men ändå inte hon. Åldrande är konstigt.
SvaraRaderaJag tycker inte heller om slutet, men det var kanske det mest logiska och jag tyckte inte det gjorde filmen sämre. Visst var mycket av hennes liv, och allt det hon byggt upp med sin familj, sant. Men det blir ju en jättestor konflikt när en människa inte är den hon ger sig ut för att vara. Jag kan verkligen förstå de anhörigas ilska och frustration.
SvaraRaderaJa, Liv Ullman är gammal. Först tyckte jag bara att hon var en stolpig tant. Men i slutet när hon tittar på videosekvensen om och om igen så syns verkligen skiftningarna av alla blandade känslor i hennes ansikte. Skickligt skådespeleri.