30 november 2015

Call girl

Betyg: 4 monument

Sjuttiotalet slår tillbaka! Det är hög igenkänningsfaktor för oss som var med på den tiden. Miljöer och kläder är på pricken, för att inte tala om frisyrerna och skådespelaren Simon J Bergers slängiga kroppshållning. Förutom hans gestaltning av journalisten John Sandberg är det Pernilla Augusts otäcka bordellmamma Dagmar Glans och Sofia Karemyr som spelar Iris som stannar kvar i minnet. Samspelet dem emellan är mycket bra. Och otäckt.

För det är mycket obehagligt det hela, med högt uppsatta politikerna som utnyttjar väldigt unga flickor. Och som håller varandra om ryggen när de hotar att avslöjas. Vem som har makten och vem som inte har det råder det ingen tvekan om.

Och ja, visst finns de där, de verkliga personerna bakom bordellhärvan 1976 och Gejer-affären året efter (i länken finns bl a en intervju med Lennart Geijer från 1977). Men även om statsministern i filmen talar och rör sig som Olof Palme, så är det ändå inte de verkliga personerna som var med när det begav sig som visas på filmduken. Call girl är ingen dokumentär. Det är en mycket skickligt komponerad spelfilm, en intressant och väl berättad skapelse som bygger på verkliga händelser från en tid som i backspegeln ter sig både väldigt obehaglig och väldigt naiv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar